2010 11 01 Jag ser Yuki’s skugga överallt …

1 november, 2010 kl. 09:11 | Publicerat i Ospecifikt | 7 kommentarer

Det tog emot att gå tillbaka jobbet …
Med blandade känslor trampade jag iväg med cykeln …

Mitt hjärta värker och jag har klump i halsen, begravningsceremonin avbildades var jag än vände mig om …

Jag klarar inte mer … jag har så ont i bröstet och själen, det gör så ont …
Tårarna rann sakta ner från mina kinder som sakta frös till iskristaller …

Mitt hjärta värker så fruktansvärt …
Jag ser dig överallt …
Jag ser dig bland träden, i gräset, i himlen, bland molnen, i solen … Jag ser skugga av dig överallt …

 

Det var likadant när jag åkte hem, jag ser skymt av dig var jag än vände mig om!?
Jag ser dig i natthimlen och även i mörkret där inget finns …

Det är någon som sliter, skär och trycker på mitt hjärta … det gör så ont, långt inne i själen …

Tårarna slutar aldrig att rinna …
Jag såg ut som ett litet barn som har grinat med svullna röda påsar under ögonen …

Är det ingen som kan svara på allt lidande jag har inom mig … ?
Jag söker svar … jag behöver svar!

Varför, varför och varför … ?
Vad har jag gjort?
Varför just Yuki och jag av alla!?

 

Jag ville vara ensam … jag ville vara med Yuki i mina tankar.
Jag gick, gick och gick … Det blev en lång promenad …

Jag såg skugga av dig …
Jag såg ditt lena och oskyldiga ansikte.
Jag såg dina stora och klara ögon.
Jag såg dina händer och små söta fingrar.

Jag såg dig överallt …

 

Det var en vacker och klar natt med oändligt många stjärnor, i varje stjärna såg jag dig Yuki …
Varje tecken jag såg, oavsett vad, så förknippade jag tecknet som ett svar från dig Yuki …

Jag är egentligen inte den typen som tror på något sådant, alla dessa tecken och så …
Jag är mer för vetenskap och statistik. Men mina frågor om Yuki kunde varken vetenskap eller statistik svara på …

Jag vet, jag vet att det låter lustigt men jag behöver leva i min lilla låtsasvärld med Yuki för att kunna bearbeta all sorg jag har inom mig … för jag klarar inte av att hantera det ensam …

Hjälp mig Yuki … säg något … vad som helst … !

Vad som helst …

 

Knäpptyst …

 

Jag tittade upp bland alla oändligt många stjärnor … det var så vackert …
En svag svag moln lyste och sträckte sig över himlen … det var vintergatan (!).
Så obeskrivligt vackert och fridfullt …

I varje stjärna såg jag dig Yuki …

 

Plötsligt föll en stjärnfall, ljus och lång stjärnfall!

Är det du Yuki!?
Är det du … ?

Det kanske var ditt sätt att svara …
Jag log … med tårar rinnande från kinderna log jag …

För ett litet ögonblick kände jag mig lycklig …
Det måste ha varit Yuki …

 

Pappa saknar dig så …

Annonser

7 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Åh jag har sagt det så många gånger förr, men du är så fantastiskt duktig på att skriva.
    Jag blir helt stum!! Ryser i hela kroppen….
    Vill bara krama om din familj. Din fina lilla dotter finns överallt. Hon finns hos dig jämt. Varje tanke, varje andetag, så länge du minns så finns hon där.
    Hon var fysiskt närvarande ett kort tag, men hon kommer att finnas hos dig så länge du lever. 🙂 I allt fint du ser, i all smärta du känner! Överallt finns hon.
    Som jag sa till min mormor då morfar dog (jag var med), ”bara blunda så finns han där, alltid… han lämnar inte dig!”….

  2. Självklart var stjärnfallet en hälsning från Yuki. En hälsning att hon har det bra. Ett vackert stjärnfall kan ju inte betyda något annat.
    Kramar!

  3. Åh söta … jag tror också att det var Yuki.

    Några av mina nära och kära har gått bort genom åren.
    I min familj, bland släkt och nära vänner.

    Jag har valt en stjärna på himlavalvet för var och en av dem.
    När jag har lust att tala med någon av dem som bor i himlen tittar jag alltid på just den personens egna stjärna.

    För mig ger det tröst faktiskt.

    Jag tror också att en stjärna som faller någonstans från himlataket är ett tecken till mig från någon av dessa personer. Kanske jag är lite mer ledsen för just en speciell person som lämnat jordelivet och jag tänker extra mycket på just den människan nån stjärnklar kväll.
    Om en stjärna faller i den stunden ser jag det som ett slags tecken. Kanske att vi tänker på varandra och minns varandra. Just då i den stunden.

    Även detta ger mig tröst.
    Måste få ge er varsin varm kram från Ninacian
    Jag känner verkligen med er.

  4. Du är så jättefin, Yukipappa. Jag håller med de andra som skriver att man blir så jätteberörd.. Jag tror också att det var en hälsning från Yukichan, att hon är runt omkring dig överallt och hon hör det du känner för henne. Att hon finns där runt omkring dig överallt och bevakar över dig, såsom du bevakade för henne. Stor kram, mari.

  5. Jag tror på att känna, precis som du gör. Att hitta tröst i konsten och naturen har funkat för mig. Att någon annan har avbildat sorg och att det kan beröra mig, en främmande människa, är vackert. Naturen har sin gång och sina årstidsväxlingar och det kan vara lugnande. Kram till er från Heddan med familj

  6. Usch så sorgligt… Jag förstår att det måste kännas hemskt. Jag kom främst hit för att tala om att DU är omnämnd i mitt senaste blogginlägg. Dagens bloggare rekommenderade nämligen din blogg i intervjun. Men sedan blev jag så otroligt tagen av bloggen… Jag tänker definitivt återvända hit. Kämpa på! 🙂

  7. Vi tänker på er allohopa! Så vackert skrivet. Visst finns Yuki med er hela tiden och ni kommer känna det på ett eller annat sätt.. Kram till familjen. Hälsa Mayumi och Urumi. Ellen saknar Urumi!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: